Vernissage!

Alvas mormor och morfar tar med dottern till Kulturhuset. Mannen och jag slappar i soffan framför en film och samlar kraft inför igångsättningen imorgon. När Alva kommer hem har hon målat en teckning. Senare på kvällen hjälper jag dottern att klistra upp teckningen på väggen i hennes rum och lär Alva ett nytt ord:
– Du får gå ut till mormor, morfar och pappa och berätta att det är vernissage i ditt rum.
Sagt och gjort.
– Mormor! Morfar! Pappa! Det är vernissage!
Snällt följer sällskapet tvååringen som håller sin första vernissage. Därefter följer en halvtimmes dansande och hojtande:
– Vernissage! Vernissage! Kom! Kom! Vernissage! Mormor! Morfar! Kom! Vernissage! Vernissage!
Hon är duktig på marknadsföring, vår tjej.

Förgrymmade unge!

– Mamma, vi är grymmade ungar! Vi måste gå in i snickarboa!
Alva rycker mig i ärmen.
– Snickarboa är i mitt rum. Kom mamma! Vi är grymmade ungar!
Dottern och jag sitter på sängkanten och är grymmade ungar för hela slanten.
– Det är pappa som jagat in oss i snickarboa! påstår dottern glatt.
En lång stund sitter vi där. Vi gör trägubbar i lego.
– Har vi varit förgrymmade ungar klart nu? undrar jag.
– Nä, mamma, vi är grymmade ungar!

Själv tycker jag att det är lillasyster i magen som är en förgrymmad unge som vägrar att komma ut. Imorgon blir det igångsättning om inget händer idag.

Ett fast grepp

Snön bäddar in vårt kvarter i mjukaste bomull. Solen glittrar. Det är bitande kallt. Kung Bore håller världen i ett fast grepp. Lillasyster i magen håller ett lika fast grepp om navelsträngen. 11 dagar över tiden.

Puss

Morgon. Alva sitter i fåtöljen, äter en skinksmörgås och tittar på Bolibompa. Jag sitter vid köksbordet, dricker kaffe och läser tidningen.
– Mamma, kom!
Jag hukar vid dottern.
– Mamma, vill du ha en puss?
Om jag vill. Den ungen får mitt hjärta att explodera flera gånger om dagen.

Fint namn

Söndag. En vecka över tiden. Hela familjen är lite påverkad av detta väntande. Alva somnar senare på kvällen och sover längre på morgonen. Jag sitter redan i soffan när hon kommer uttassande, kryper tätt intill, lägger huvudet mot min arm. Vi sätter på barnkanalen. Gittan och älgbrorsorna.
– Vad heter hon? frågar Alva.
– Gittan, svarar jag.
Dottern sitter tyst en liten stund. Sedan utbrister hon:
– Vilket fint namn, mamma!

Jag klappar på magen. Gittan Berglund, Tja. Det är åtminstone originellt.

På övertid

Lillasyster dröjer. I söndags var det dagen D. Men vår lilla tjej ruvar i magen. Mannen, Alva och jag väntar ivrigt. Kom ut nu!

Go bananas

Ibland tänker jag att jag ska go fullkomligt bananas och bli en av dessa kvinnor som köper en väska för massor av tusenlappar. Jag har hittills lyckats hejda mig. Tur att mammaledigheten bromsar väskgalenskapen när jag nu fick syn på den här godbiten från Miu Miu. Det blev kärlek på Valentines!

Frekvent fråga

Dotterns mest frekventa fråga just nu:
– Vill du leka i mitt rum?
Meningen uttalas med ett tonläge av hoppfull iver och förväntan och det gör ont i hjärtat varje gång jag säger nej för att magen protesterar. Som tur är ställs samma fråga även till mannen, Alvas mormor eller vem som nu råkar komma i dotterns väg.

Jättearg

Familjen sitter samlad vid middagsbordet. Plötsligt rynkar Alva pannan:
– Jag är jättearg på lillasyster!
– Jaha, säger mannen och jag förvånat i mun på varandra. Varför då?
– För att hon inte kommer ut!

Skäggigt

Alva stryker mannen över skäggstubben och säger uppfordrande:
– Pappa, du måste skägga dig!

Lille katt

Alvas nya favoritfilm är Emil i Lönneberga. Vi sitter hela familjen i soffan och tittar när Ida sjunger Lille katt. Det är en sång som dottern kan och nu reser hon sig ur soffan, traskar bort till lilla E som ligger hoprullad vid elementet, sätter sig nära, nära och stämmer upp:
– Lille katt, lille katt, vet du att, vet du aaaatt, lille söte kaaaaatt, vet du att!
Mannen och jag tittar på varandra och ler lite fånigt på det där sättet som två föräldrar gör när de samtidigt tänker: Vi har världens charmigaste dotter!

En stön och stånk-vecka

Jag stånkar och stönar. Min första lediga vecka för att vila upp mig inför förlossningen börjar så där. Alva blir sjuk natten till måndag och jag får börja ledigheten med VAB och en dotter som är febervaken ett par timmar per natt. Min räddande ängel till mamma kommer på onsdagen. Stånk. Stånk. Jag försöker vila. Helgen kommer. Mannen, dottern och jag går på knattebio. Jag stönar och stånkar mig upp för Götgatsbacken. Och så får jag en släng av urinvägsinfektion. Ringer Vårdguiden. Nä, det är ingen fara om jag inte går med infektionen för  länge. Hur länge är för länge? Stånk, stånk. Jag dricker tranbärsjuice. Min mormors husmorsknep mot urinvägsinfektion. Hoppas bebisen dröjer lite och att nästa vecka blir bättre.