Monthly Archives: februari 2010

Vernissage!

Standard

Alvas mormor och morfar tar med dottern till Kulturhuset. Mannen och jag slappar i soffan framför en film och samlar kraft inför igångsättningen imorgon. När Alva kommer hem har hon målat en teckning. Senare på kvällen hjälper jag dottern att klistra upp teckningen på väggen i hennes rum och lär Alva ett nytt ord:
– Du får gå ut till mormor, morfar och pappa och berätta att det är vernissage i ditt rum.
Sagt och gjort.
– Mormor! Morfar! Pappa! Det är vernissage!
Snällt följer sällskapet tvååringen som håller sin första vernissage. Därefter följer en halvtimmes dansande och hojtande:
– Vernissage! Vernissage! Kom! Kom! Vernissage! Mormor! Morfar! Kom! Vernissage! Vernissage!
Hon är duktig på marknadsföring, vår tjej.

Förgrymmade unge!

Standard

– Mamma, vi är grymmade ungar! Vi måste gå in i snickarboa!
Alva rycker mig i ärmen.
– Snickarboa är i mitt rum. Kom mamma! Vi är grymmade ungar!
Dottern och jag sitter på sängkanten och är grymmade ungar för hela slanten.
– Det är pappa som jagat in oss i snickarboa! påstår dottern glatt.
En lång stund sitter vi där. Vi gör trägubbar i lego.
– Har vi varit förgrymmade ungar klart nu? undrar jag.
– Nä, mamma, vi är grymmade ungar!

Själv tycker jag att det är lillasyster i magen som är en förgrymmad unge som vägrar att komma ut. Imorgon blir det igångsättning om inget händer idag.

Puss

Standard

Morgon. Alva sitter i fåtöljen, äter en skinksmörgås och tittar på Bolibompa. Jag sitter vid köksbordet, dricker kaffe och läser tidningen.
– Mamma, kom!
Jag hukar vid dottern.
– Mamma, vill du ha en puss?
Om jag vill. Den ungen får mitt hjärta att explodera flera gånger om dagen.

Fint namn

Standard

Söndag. En vecka över tiden. Hela familjen är lite påverkad av detta väntande. Alva somnar senare på kvällen och sover längre på morgonen. Jag sitter redan i soffan när hon kommer uttassande, kryper tätt intill, lägger huvudet mot min arm. Vi sätter på barnkanalen. Gittan och älgbrorsorna.
– Vad heter hon? frågar Alva.
– Gittan, svarar jag.
Dottern sitter tyst en liten stund. Sedan utbrister hon:
– Vilket fint namn, mamma!

Jag klappar på magen. Gittan Berglund, Tja. Det är åtminstone originellt.

Go bananas

Standard

Ibland tänker jag att jag ska go fullkomligt bananas och bli en av dessa kvinnor som köper en väska för massor av tusenlappar. Jag har hittills lyckats hejda mig. Tur att mammaledigheten bromsar väskgalenskapen när jag nu fick syn på den här godbiten från Miu Miu. Det blev kärlek på Valentines!